Söndagsmiddag med familjen på Götaplatsen
I'll tell you later, guys
Cultural Care Au Pair
25 januari 2010 (Tillbakablick)
25 januari 2010
Det var över en månad sedan jag uppdaterade här nu. Det har inte hänt så mycket fram till igår då jag fick ett mail. ”You got a match”, jag blev väldigt paff eftersom jag verkligen inte trodde det. Jag hade varit inne typ varje dag och kollat mailen och inget hade kommit så jag det började kännas så långt borta men äntligen kom det. Klockan var 1 på natten så jag var lite trött och läste det lite snabbt. Kunde somna efter många om och men för det var ju skola dagen efter.
Visste inte riktigt vad jag kände för familjen, två döttrar, 4 och 3 år gamla. Bor 1,5 timmar utan för NYC. Jag och en kompis gick in på Facebook för att checka familjen lite, egentligen borde jag nog inte gjort det gjorde jag ändå. Det är på gott och ont kan jag lova. Det är ganska skönt att ha någon att samtala med när man pratar om familjen för de kan ge dig goda råd. ”Typ, att de tror att man kommer att få laga mycket mat”. De kan också säga att du passar bra för familjen och komma med saker som du själv inte tänkt på. Jag har även valt att inte berätta det för allt för många eftersom det är vikigt att jag själv skaffar mig en egen uppfattning och tar detta på allvar eftersom det ändå är ett år jag ska vara borta.
Jag fick in på ”mammans” facebook och det blev en ganska stor besvikelse när jag ser att hon har uppdaterat sin status. ”Got a match with an au pair, 20 years old Swede… Not happening NEXT!!. Det var massor av kommentarer som hennes vänner hade skrivit. De skrev att vi går runt i små bikinisar och att vi är snygga. Men jag förstår inte varför vi svenskar skulle vara dåliga au pairer? Jag tycker inte att vi svenskar är snyggare än några andra. Någon hade kommenterat att de hittat den fulaste bilden på en tjej, som bar en uniform, men även då var hon skitsnygg. Jag tyckte bara det var löjligt av dem, (de är ändå vuxna liksom).
Det säger ju ganska mycket om en person (mamman) om man inte ens tittat i ansökan innan man bestämmer sig. I för sig var det nog inte mig de menade eftersom jag inte är 20 år gammal. Jag räknar inte med att de ringer mig, knappast, om de inte ens ringer 20 åringen från Sverige så ringer de inte till mig.
Blir ganska irriterad på folk som inte tänker sig för, att matchas är ganska känsligt och jag tycker att man borde vara mer uppmärksam på hur och var man skriver saker och ting. Detta som jag skriver nu, det kommer aldrig att komma till USA och jag har inte heller pekat på någon speciell.
Jag får väl helt enkelt vänta och se om familjen hö
r av sig, vilket jag inte tror att de gör. Jag hoppas på någon annan familj. Men just nu vet jag inte om jag kommer välja dem ändå även om ringer. Jag var så pepp i början och sedan ser man deras riktiga ”jag”. Synd att det är så svårt att se om en familj är rätt i ansökan, den är så hilma tillgjord ibland. Jag funderar på att ringa och bli borttagen från den familjen så att jag inte ligger och spiller tid, det finns säkert många andra trevliga familjer där ute.
Uppdaterar när det händer mera! Adios!
Tillbakablickar under december 2009
den 5 december 2009
Jag har skickat min ansökan. Idag var jag på ett informationsmöte/ intervjumöte på Elite Plaza Hotel i Göteborg med Olivia. Jag var den enda som hade skickat in min ansökan där. Det var lite pinsamt när hon upprepade det flera gånger. Dock måste jag nog komplettera den eftersom det finns saker som jag svarade lite slarvigt på. Jag är ganska motiverad att ta tag i det igen. I onsdags ville jag bara slänga ansökan i väggen. Jag var så trött på den.
Idag träffade vi två stycken au pairer som hade varit i USA i ett respektive två år. Det var bra och jag kände att de verkligen ville övertyga oss om att det är värt att vara borta ett år. Det kommer att bli bra. Eftersom jag har det mesta klart, med t ex körkort och sådant så kan jag nog börja matchas snarast tror jag. Det kommer att blir bra och Daniela som en av au pairen hette var jätte trevlig. Vi gjorde en intervju på svenska och en liten på engelska. Det var inget att vara orolig över, jag trodde att jag skulle bli grillad men allt kändes väldigt naturligt. Hon gav mig också lite tips på vad jag ska skriva i min ansökan så det känns bra. Hon berättade även lite komiska saker som hon hade varit med om under sina två år i USA.
Jag tror att jag kommer skriva snart igen. Nu väntar jag bara på att de ska skicka ner delar av min ansökan som borde förbättras lite. Jag sade till dem att klaga på allt som borde klagas på, för att i störta mån kunna få en bra ansökan, jag vill ju åka till sommaren så då måste det vara bra.
Det som var lite roligt att få höra var att vi svenskar var väldigt populära, vi körde tydligen väldigt bra och dessutom väldigt duktiga på allt annat. Vi var spontana fast vi kunde också vara lite kalla/kyliga. Vi svenskar var tydligen dem som åkte hem för att vi hade hemlängtan också, men det är nog inget jag funderar på att göra.
Nu ska jag göra annat. Ha det underbart. Caroline
den 18 december 2009
Ja, ibland går det ett tag mellan inläggen. Jag har i alla fall blivit antagen till programmet nu. Jag är faktiskt väldigt glad för det och de har slängt ut mig i maching process. Jag tror att det kan ta ett ganska bra tag att hitta en familj men eftersom jag fortfarande gör söker så går det ju parallellt. Jag tänker inte så mycket på USA just nu, men varje gång man planerar någonting så föreställer jag mig att jag är I USA nästa år och tyvärr inte kan medverka. Det känns lite som jag verkligen bestämt mig för att åka, ju mer jag tänker på det ju mer känns det helt rätt.
Jag ska nog ta och göra ett kollage där det är mycket bilder på mig och barn. Jag ska också ta och skriva ett brev till värdbarnen. Det kan dock vara lite svårt eftersom barnen kan vara mellan 2 år – 14 år. Hur skriver man till en 14åring att det ska bli kul att leka tillsammans och att man ser fram emot att gå till lekplatsen eller till en 2åring att vi kan hjälpas åt med läxorna. =) Ni fattar grejjen.
Jag vet inte om jag ska starta en blogg ännu, jag är enormt sugen, jag asså. Jag vet inte. Känns lite konstigt att göra det, men samtidigt vill jag dela med mig av hur det är att ansöka och gärna inspirera andra att åka för jag tror att det kommer bli en mycket trevlig upplevelse och jag vill ju ha med så många på tåget som möjligen går. =)
Men nu är det dags för mig att Julstäda. Mamma och pappa är nog och köper gran nu. Mysigt med julen tycker jag och om exakt ett år kanske jag spenderar julen med en amerikansk familj. Det blir spännande samtidigt som det kanske känns lite konstigt att inte fira julen tillsammans med sin familj. Men puss & kram från mig och ha en riktigt trevlig jul. Det blir nog en blogg i alla fall.
Tillbakablickar under november 2009
den 8 november 2009
Det känns som ett tag sedan det var jag skrev här. Känslan är fortfarande bra, jag längtar nästan mer än någonsin nu. Jag är väldigt peppad, men jag vet ju också att det är ett tag kvar. Jag känner verkligen att jag vill åka, men jag vet ju inte hur jag känner nästa sommar? Men jag värderar också att allt som jag lämnar kommer jag också att komma tillbaka till, det är inte mycket som jag kommer att förlora. Mina vänner kommer finnas där när jag kommer tillbaka. =) <3
Jag har fått positiv respons från mina vänner som jag tycker är helt underbart, det känns ännu bättre att göra detta när jag vet att de stöttar mig. Jag hoppas verkligen att dem vet att de hemskt gärna får komma och hälsa på och att vi naturligtvis delar på det ekonomiska biten, man får liksom mötas på halva vägen om det ska fungera i ett förhållande.
Jag är nästan klar med min ansökan. Jag ska skicka in den innan den 6 december för då slipper jag lägga någon deposition, det är ändå 2495 kr som jag kan göra annat för. Man får tillbaka den summan om man fullföljer året men jag känner att det känns bättre att ändå ha möjligenheten att avbryta sitt år i USA om det skulle hända något eller om det inte känns rätt utan att det svider allt för mycket i plånboken.
Idag har jag träffat Malin, det känns lite som vi bor på var sin sida av jordklotet eftersom vi träffas så sällan. Jag tror att jag ska åka ner till henne till helgen vilket känns väldigt trevligt. Jag funderar också på att starta en au pair blogg men jag vet inte riktigt om jag vill detta ännu så jag vill inte göra för stor grej av allt liksom. Det känns bättre att jag i så fall klipper in dessa inlägg och återberättar hur det kändes när jag sökte.
Denna vecka är det väldigt mycket i skolan, vilket jag inte ser fram emot. Men jag ska kämpa på, jag vet att jag kommer att ta studenten, jag är inte det minsta orolig men den känns så långt bort just nu eftersom det är så mycket i skolan. Jag drömmer mig bort samtidigt som jag sitter med böcker upp över öronen, men jag ska inte klaga, jag är nog lyckligt lottad ändå.
YOU GOT A MATCH!
Tillbackablickar och en pressentation
den 12 oktober 2009
Idag har jag sökt till Skandinaviska Institutet för att troligen jobba som au pair nästa år. Jag väljer fortfarande mellan två företag, detta eller Culture Care. Jag tror att CC är bättre, för jag fick just ett mejl tillbaka från Skandinaviska Institutet och de vill att vi ska träffas i slutet av februari. Jag tycker att detta är lite väl sent eftersom jag gärna har allting klart i mars.
Jag ska nu sätta mig ner och läsa lite mer ingående för de båda företagen och väga nackdelar med fördelar för att sedan bestämma mig. Mamma lovade att skriva ut lite pappar imorgon så jag kan fylla i.
Det är lite tufft att göra detta samtidigt som jag har skola och handboll plus allt som kommer därtill. Men jag är helt inställd på att jag i alla fall ska söka, men om jag åker är en annan sak. Jag tror att jag kommer ångra om jag inte åker, men jag vet också vad det innebär.
Jag sätter inte upp någon deadline, utan jag jobbar med det när jag hinner helt enkelt.
_______________________________________________________________________________________________ lt;/p>
den 29 oktober 2009
Idag har jag verkligen varit splittrad inför om jag ska resa till USA som au pair. Jag pratade med Johanna och hon inspirerar mig så mycket att söka. Hon stöttar mig till 100 %. Mamma tycker också att jag borde söka, inte för att hon vill ha bort mig utan mer för att hon tycker att det är en bra chans och mycket erfarenhet tar man nog med sig hem. Hon har nog rätt!
Det känns lite som jag verkligen inte kan gå miste om den här chansen. Det gäller bara att söka och jag tror att det kommer bli en helt underbar tid. OM jag nu åker, dvs.
Johanna verkar taggad på att komma till mig om jag väljer att åka. Jag är pepp på att åka nu, men jag har troligtvis en annan känsla imorgon. Dags för sängen!
Det har varit lite dålig uppdatering, men jag har börjat att fylla i alla dessa papper. Jag tror att det kommer att bli skitbra, om jag får uttrycka det så.
_______________________________________________________________________________________________
den 31 oktober 2009
Hej! Jag har tänkt väldigt mycket på USA den sista tiden. Der blir att man tänker på det varje dag. Jag tror det är bra för då förbereder man sig, det gör i alla fall jag. Jag har skrivit mitt ”personal letter”, men det är långt ifrån bra och det är inte färdigt. Det var svårare än vad jag trodde att det skulle vara. Det är svårt att veta hur man ska få till det. Jag har gjort lite sökningar på vad andra blivande au pairer har skrivit för att få lite inspiration. Jag tror ändå att i slutändan kommer det bli ett bra brev. Jag tänkte gå hem till Johanna så att hon får hjälpa mig. Hon är väldigt duktig på engelska och kommer troligtvis ligga på golvet och skratta när hon har läst mitt. Men det är väl sådana saker man får ta när man är kompisar.
Just nu sitter jag och skriver ut delar av min ansökan för jag ska nämligen snart skicka in den. Jag är ganska stolt att jag har tagit tummen ur röven och faktiskt gjort det. Det är bara några referenser och renskrivning kvar att göra.
Det känns väldigt bra nu, men frågan är om jag verkligen åker nästa sommar? Vi får se! Det är det som är så härligt med livet. Jag vet ingenting och det vet inte du heller.
Ha det underbart. Vi ses snart igen.
_______________________________________________________________________________________________
Ja, nu får det räcka för denna gång. Jag väntar med det andra. Det kanske inte ser så mycket ut, men för mig är det de. Det betyder mycket för mig att kunna titta tillbaka på hur jag kände mig i oktober för att se hur långt man själv kommit i tänkandet. Att åka till USA är ändå en hyfsad stor grej att göra och jag vill ju vara säker på att jag gör det som är rätt för mig.