Caroline i Boston, MA

Nu har jag en känsla på hur länge NIO månader känns. Tack för mig!

Jag är så jävla förbannad. Jag borde kanske skriva upp massor av saker som jag borde få gjort. Men tror jag ska gå och lägga mig och vakna upp och få en bra onsdag!

XX

Jag hade även en litet tacktal till Johanna. Tack gumman för dina fina kommentar om min paj. Jag kan ju erkänna att det inte riktigt var min paj. Det var nog någon väldigt trevlig tant på google som förmodligen gjort den pajen. Jag kan även intyga att min paj inte riktigt såg ut så. Dock var den väl tillräcligt god att mina barn både åt paprika, champinjoner och gullök.

"Caroline, what is it in this paie anyway?"
"Well, I tell you after we finished the dinner."

Tror ni det fungerade eller, kanske inte riktigt. Haha! Men tack i alla fall Johanna. Jag lovar det kommer bli mycket av paj och lasange i Uppsala i höst. Det lovar jag. Här blir det då ingen mer pizza eller Mac&Cheese vilket jag och mina vänner här har varit duktiga på att äta detta år.

Jag tror jag måste ge Elin och Jonathan lite Mac&Cheese här bara för att visa hur äckligt det egentligen är. Dock gillar jag det ibland, det beror på lite hur hungrig jag är. En gång i månaden är det ok. (Detta har inget med min familj att göra här. Det är mer USA generellt, så ni inte misstar mig)

Jag kan berätta att jag är lite osäker på min svenska. Jag kommer skicka alla min uppstatser på granskning av diverse personer innan jag lämnar in något på Uni. Jag blir som ett levande frågetecken när jag ska skriva ett ord eller en mening som jag kanske inte använder dagligen.

Det sista som jag nu ska göra innan jag åker hem. (Timman är över)... Jag tänkte be om lite vårkänslor. Just nu regnar det ute och i fredags var det snö. Jag vill vill vill att det ska bli vår.

XX Caroline

Midsommar med Johanna är bestämt 2012. Jag tror kanske att Jocelyn kommer vara i Sverige då. Jag ska ha en superfin krans, vem ska jag fira midsommar med denna midsommar? Båda mina familjer är i Sverige och det ser inte ut som någon av mina vänner kommer över. Jag vill inte vara själv på midsommar. Jag måste planera något med Victoria.



Om 100 år, puss på dig älskling. (Har jag sagt att jag är rädd för äldre människor som jag inte känner. Ush!)

Hej Folket!
Jag har inte skrivit på länge, ledsen för det. Eller jag kanske inte alls ska ursäkta mig. Det känns lite tjatigt att jag börjar varje inlägg så. I alla fall, jag har en del att berätta. Men vi får väl se hur långt jag kommer.

Sitter just nu på min class på Salem. Jag har fixat det svenska tagnentbordet igen. För tillfället känner jag mig så fruktansvärt svensk. Jag vet inte varför. Kanske för att jag rinde mamma, pratade med mormor, tänker på Sverige och midsommar. När jag tänker på midsommar tänker jag dirket på Johanna. Vi har nog aldrig firat midsommar tillsammans och jag TÄNKER fira midsommar med henne nästa år, vare sig hon vill eller inte. Det spelar ingen roll vad hon ska vara/göra. Jag ska fira midsommar med henne. När jag tänker tillbaka på alla mina vänner i Sverige, får jag en klump i halsen. Det känns som vi inte har träffats på jättelänge (ok, det har vi inte heller). Men det som jag vill säga är att jag är hemskt ledsen att jag är så dålig på att höra av mig. Jag pratar knapt med min mamma längre. Det känns som det var evigheter sedan jag lämnade Sverige men även som om det var igår. Jag vet inte. Jag känner bara en enorm lättnad över att jag tog belsutet att åka hem till sommaren. Jag är mycket lättad över det. Detta året har varit ett tufft år men så otroligt roligt och minnesvärt.

Jag och mina vänner här pratar ofta om våra "hemland" haha. Om vi har förändrats eller inte. Jag tror vi alla har förändrats, men bara till det bättre. Det är roligt att diskutera det. Jocelyn åker hem på onsdag, eller ja, hon åker till underbara Europa. Jag tror jag fattade det igår att jag faktiskt inte kommer att vara ett telefonsamtal iväg från henne längre. Många tycker säkert att detta är urlöjligt men du får ett liv här som inte går att beskriva. Jag har mitt jobb, min värdfamilj, mina vänner, min hund, min skola, min underbara stad Boston, shopping och 4 timmmar från New York. Jag vet inte hur jag ska förklara det men det kommer bli väldigt svårt att lämna detta ställe till sommaren. Jag fick panik förra veckan, typ sådan panik som jag kunde kalla löjlig förut, att jag snart åker hem. Jag vill ju hinna göra mesta möjliga men att jag snart åker hem.

Jag vet saker som jag kommer att förändra när jag väl är hemma.
- Besöka mina grandpartens bättre. Det går inte upp för en förrän det nästan är försent hur mycket det egetnligen betyder. (Jag vet hur det är att uppelva ett dödsfall när man är borta och det är inget att rekomendera alls)

- Jag hade underbar kontakt med mamma och pappa innan jag åkte, men om den inte har blivit ännu bättre nu så vet jag inte. Jag tror jag kommer ringa dem varje dag och berätta hur oerhärt tacksam jag är för att dem finns.

- Träffa vänner ofta, även om de inte vill träffas så vill jag det. Nej, men det är otroligt roligt att bara hänga med vänner. Träffas på gymmet, ta en promenad eller bara fika. Vänner har alltid varit min prio men nu kommer det vara så även mer.

- Umgås med Elin och Jonathan, speciellt Jonathan. Elin umgicks jag med lite grann och jag tror det kommer falla naturligt nu när jag kommer hem. Jag tror det blir likaså även med Jonathan men jag ser det på ett helt annat sätt. Jag tror att Jonathan har ändrats medan jag har/är borta. Jag tror han har vucit (både utseende och i mognad). Jag är grymt nyfiken på att möta honom om 1,5 vecka här i Boston. Det ska blir sjukt spännande. Jag tror Jonathan och jag kommer ha grym kontakt livet ut, speciellt efter detta år. Han kommer vara 15 år till hösten, jag tyckte jag var ganska mogen vid 15 så vi kommer ha svinkul tillsammans. Men om jag var mogen vid 15 känner jag mig som en tant just nu. Det är läsktigt hur mycket mer mogen och självständig jag har blivit under detta år. Dock har jag väl även blivit mer barnslig också. Gud, jag kommer prata med alla småbarn i Sverige. Jag älskar småbarn och barn så länge det inte är mina!

Det blev ett långt inlägg. Jag glömde bort vad jag skulle komma till. Jag tror bara att jag kommer att köra mitt race när jag kommer hem till Sverige. Sikta högt och fall hårt eller vad är det man säger.

XX Caroline

Idag ska jag laga kyclklingpaj, jag hoppas mina barn äter med god aptit! <3

Kram Caroline

Hej! Hur är allt med er? Det var en ganska grå torsdag men jag har humöret uppe. Jag blev lite arg på Romina som ringde och frågade om jag låg och sov. Klockan är halv fem på dagen? Skulle jag ligga och sova då. Nej, tyvärr jag jobbar. Jag blir lite smått irriterad på folk som kommer fram och frågar om man är trött eller lägger en kommentar om att man ser trött ut. Det är inte riktigt det man vill höra och det är inte något man frågar folk om tycker jag. Är det inte bättre att fråga hur man mår eller att kanske vädret är fint eller tråkigt. Sluta fråga folk om de är trötta, det är redan vinter och deprimerande.

Är det bara jag som vet vett eller vad? Jag frågar inte ens folk om de är trötta eller lägger kommentarer om att någon ser trött ut. Det är så oförskämt tycker jag!



Jag är inte trött, och fråga inte heller om jag är det!

Hej! Ätit middag CHECK! Snart kommer Sandra och vi ska titta på en film. Jag tror vi måste springa ner till videobuktiken och hyra en rulle, men ja, jag ska se om jag kan hitta den på internet först! Jag ska spendera kvällen med Sandra och det är jag glad för. Kram

Tur att det är hyfsat fint väder ute och att jag inte tänker skriva mer här just nu!

Hej!
Jag sitter på class men har ingen större lust att göra nagot som har knutning till min class just nu. Jag känner mig orkelös och hopplös. Jag sitter och blinkar för att en av mina bästa vänner ska åka hem. Jag vill inte säga hejdå, men jag är skyldig henne ett hejdå. Igår när vi sa hejdå för kvällen sa jag.
- This is not THE GOODBYE. We are not doing this today.

Jocey skakade på huvudet och jag åkte hem. Jag är så orkelös, kanske för att jag kämpar mot en förkylning, kanske för att jag vet att mina föräldrar och syskon kommer stå här i Boston om två veckor. De kommer hit och drar mig ur den bubble jag har levt i sedan Johanna och Ida åkte hem i julas. Jag är otroligt glad och lycklig att de kommer, vem skulle inte vara det, men det är något som ändå fattas känns det som? Jag går och irriterar mig på att jag kan ha ordning överallt förutom i mitt egna rum och badrum. Det ser ut som ett bombnerslag, inte heller har jag någon energi att städa. Jag läser att det ska snöa i helge, och jag vill bara gråta!

Jag vill ha vår, sommar och sol. Jag vill ha massor av pengar så jag kan shoppa mycket de sista få månaderna som jag är kvar. Jag kan inte beskriva besvikelen jag känner just nu, jag är besviken på mig själv och jag vet inte hur jag ska komma över det.

Jag tror jag ska muntra upp mig med lite gym ikväll. Jag vill ha någon att gå med men jag vill gå dirket klockan 6 pm. Jag ska fan vara där och jag ska städa mitt rum ikväll. Jag ska vara glad och ha massor med energi med barnen (det har jag i och för sig ALLTID)...

Jag vill också massa på att berätta att jag har sökt till Universitet i Sverige. Jag är stolt och glad. Jag känner mig peppad inför våren och sjukt förväntansfull. Men i och med att också börja plugga i Sverige, så betyder det att man måste lämna Boston. Jag måste kliva ut min bubble och jag kommer inte att fatta det förrän jag är hemma i Sverige. Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag tror jag behöver ringa min mamma nu. Jag är alltid såhär när jag inte har pratat med min mamma på jättelänge. Hon har säkert något klokt att säga. Haha, det låter som jag har hemlängtan men det har jag inte, jag behöver bara någon att prata med. Jag ringer mamma. Ni kommer säkert få en bättre uppdatering imorgon.

Kramar Caroline

Hej! Jag har haft en bra helg, det blev inte så många bilder sry. Jag spenderade på tok för mycket pengar denna helgen, del på saker som jag behövde men jag borde spara pengar. Kanske händer en annan dag. Jag ska sova snart, undra om jag kan sova ut imorgon. Jag borde ju gå upp och träna.

Tack för helgen tjejer! <3

Hej!
Jag var nära på att göra något som både skulle vara ganska dumt men också väldigt underbart, jag ville åka hem och överraska min mamma, men det går bara inte. Jag har ett jobb här, jag har vänner här som lämnar mig om en vecka. Jag kan bara inte, hur mycket jag än hade velat. Men men, livet går vidare, jag hoppas mamma får en underbar fest imorgon. Gud, jag kan inte förstå att jag fyller 20 och hon fyller 50!!!

Min familj kommer hit om cirkus en månad, hade de inte gjrot de kanske jag hade resonerat annorlunda. Vi ska strosa runt i NYC och bara ha det så mysigt som det bara går. Nog om det, jag har bestämt mig. Jag ska äta sushi imorgon med Jocey och alla andra. Jag ska åka in till Boston med Jocey på söndag och hjälpa henne att ta farväl. Ja, så får det bli!

I said I would also write in English, conserdering most of my friends here acutally speak English... They know a little bit of Swedish, I am a good teacher and they r pretty intrested as well. Well about my trip home, I was seconds from booking a flight home. But it got to me, that I would miss my best friend's goodbye dinner not be able to go to Boston with her for the last time. I would maybe see thing differnt if my family wasn't actually coming in less then a month. I am about to go to Vinnin Sq to meet Jocelyn for breakfast.

So yeah, I will probably sleep at Jocey's tonight. See u later! <3

Jag måste bara säga om Big Brother... Gud, jag älskar det, är det inte helt stört roligt. Jag fattar inte hur man kan sätta ihop så galna människor tillsammans. Det är helt stört!!!

Ex. - Älskling, titta på mig. Lyssna på mig.
- Hjärtat, jag kan inte titta på dig, jag är BLIND..

Ex. - Darling, look at me. Listen to me, please!
- Babe, I can't see you, I am blind!

Victoria and I are dying when we are talking about it. Gosh, I am so excited for this weekend. We r going to the mall tommorrow during the day and then on Sunday we r going to Boston city and tomorrow night we r going to have awesome sushi with all the au pairs. Susanne and Jocelyn are leaving in the next few weeks. I am so excited for J's trip i Europe. She will have so mush fun!

<3

I love this pic. Sandra, Jocelyn and I. This was probably the best trip together. August 2010. I will always remember. I love u!