Caroline i Boston, MA

Jag tror jag har kommit in i en fas där jag lever i förnekelse. Jo, visst ska jag åka. Men istället för att tänka på det så är jag aldrig sysslolös. Jag ser till att jag hela tiden har något att göra, något att tänka på förutom att jag ska åka. Jag träffar mina vänner hela tiden, bara för att det sedan inte kommer vara en självklarhet.

Som sagt jag lever i en förnekelse och det är nog inte det bästa, men för mig finns inget annat just nu. Det är så det känns bäst för mig. Jag åker om 24 dagar, men jag förstår fortfarande inte att jag ska åka, det känns för overkligt!