11.42 Tillbaka till plugget. (Sista inlämningen innan studenten)

Jag är glad att jag inte är ute i matching längre, jag menar inget mot er som är det, för det måste ju man för att få åka. Men jag tyckte det var sjukt jobbigt och jag gick på helspänn hela tiden. Jag låg inte ute så länge, jag vet att jag fick min första match ca 3,5 - 1 månad efter att jag blivit antagen, men det var kring jul så jag hade lite överseende med att det inte hände så mycket. Jag kommer ihåg när jag såg mejlet, jag kollade mejlen precis innan jag skulle gå och lägga mig och det ska man egentligen inte göra, det slutade med att jag inte sov så mycket den natten. En rekomendation, kolla inte mailen innan du går och lägger dig om du vill sova!

Samtidigt som jag var lite i chocktillstånd eller hur jag nu ska förklara det så tog jag mig tiden och läste igenom familjen. De var väldigt formella och det sa inte "klick" direkt. Dessutom var det ju bara en matching, jag fick inte så mycket information och jag fick ju inte se deras ansökan och så.
Det var två föräldrar med två små tjejer, 5 år och 3 år tror jag. Jag blev lite förvånad för jag trodde inte att jag skulle få så små barn och visste inte om jag ville ha det heller. Jag behövde ju inte dirket oroa mig för de ringde inte och matchen var försvunnen efter några dagar. Jag hade hittat mamman på Facebook och gick in och tittade lite där. (Kanske inte så smart, men om det fanns något "skumt" så ville jag ju gärna veta de, jag tror ni hade gjort samma sak om ni fick chansen) Det var nog tur att jag inte valde den familjen heller för jag hade nog inte trivts där. Jag tror inte heller att de haft en au pair förut och det kan ju vara lite riskebalt.

Bara efter några dagar fick jag en ny match, jag kommer ihåg att jag läste mailet på en fredag och det kändes bättre nu (för nu hade det ju hänt två gånger). Jag hade mycket att tänka på den helgen men hade ändå i åtanke att de kanke ringer eftersom det är helg. Och jag hade rätt, familjen ringde mig, jag var inte hemma så det var min syster som svarade. Mamman i familjen skulle sedan ringa tillbaka lite senare då jag var hemma och allt var perfekt. Jag kan säga att jag blev lite chokad när hon pratade svenska. Så, ja, det här var min drömfamilj som jag kommer åka till den 5 juli.

De har två barn, kille 9 år och en tjej på 7,5 år. De är mycket trevliga och barnen är aktiva och det gillar jag. De har en hund som jag också ska ta hand om och detta kommer verkligen bli toppen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0