(När?) jag kommer hem...
Hej! Jag duschade för några timmar sedan och jag har fräscht hår igen. Jag kommer ihåg att jag klippte nästan 13 cm i somras innan jag kåte till USA. Jag tycket det blev snyggt men jag gillar även mitt långa hår. Tiden som är i USA är till för att låta mitt hår växa. Jag ska bara klippa topparna men jag vill ha mitt långa hår tillbaka. Det är bara att klippa när det blir för jobbigt.
Nu är mina busungar tillbaka. Jag har saknat dem. Jag fick bamsekramar så fort de kom innanför dörren. NI förstår inte hur mycket jag älskar dem.
Jag har precis läst att en tjej som jag följde under hela hennes år i USA har kommit hem, hon har gjort sitt år. Att läsa hur hon beskriver känslorna hur det är att komma hem är helt sjukt. Jag längtar så men samtidigt är det så långt borta fast ändå så nära. Jag vet inte. Det känns så orealistikst men samtidigt som de mest naturliga. Det är inte så att jag ska åka hem snart, det vet jag. Men jag tror att bara komma tillbaka på flygplatsen i Göteborg kommer få mig att gråta. Jag kommer gråta så mycket nästsa gång jag sätter min fot på svenk mark igen. Jag är så taggad som jag brukar säga!
Men som sagt. Det är långt kvar och jag har så mycket kvar att uppleva. Det kommer bli galet när jag väl kommer hem igen. Peppad! När det blir vet jag inte, antingen i juli eller auguasti eller 2012. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men all heder till alla som stöttar mig där hemma. NU msåte jag sova, jag ska upp tidigt imorgon. Jag tror vi alla kommer vara lite gnälliga för vi alla kommer inte sova så många timmar som vi egetnligen behöver inatt.
All heder till underbara människor hemma i Sverige. ♥
Imorgon ska jag berätta mer om Chicago!
Nu är mina busungar tillbaka. Jag har saknat dem. Jag fick bamsekramar så fort de kom innanför dörren. NI förstår inte hur mycket jag älskar dem.
Jag har precis läst att en tjej som jag följde under hela hennes år i USA har kommit hem, hon har gjort sitt år. Att läsa hur hon beskriver känslorna hur det är att komma hem är helt sjukt. Jag längtar så men samtidigt är det så långt borta fast ändå så nära. Jag vet inte. Det känns så orealistikst men samtidigt som de mest naturliga. Det är inte så att jag ska åka hem snart, det vet jag. Men jag tror att bara komma tillbaka på flygplatsen i Göteborg kommer få mig att gråta. Jag kommer gråta så mycket nästsa gång jag sätter min fot på svenk mark igen. Jag är så taggad som jag brukar säga!
Men som sagt. Det är långt kvar och jag har så mycket kvar att uppleva. Det kommer bli galet när jag väl kommer hem igen. Peppad! När det blir vet jag inte, antingen i juli eller auguasti eller 2012. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men all heder till alla som stöttar mig där hemma. NU msåte jag sova, jag ska upp tidigt imorgon. Jag tror vi alla kommer vara lite gnälliga för vi alla kommer inte sova så många timmar som vi egetnligen behöver inatt.
All heder till underbara människor hemma i Sverige. ♥
Imorgon ska jag berätta mer om Chicago!
Kommentarer
Trackback
