Caroline i Boston, MA

Hej! Jag vet inte nu om det kanske blir en längre uppdatering, men det beror på hur länge jag orkar. Jag har haft några helt underbara dagar här med Ida, den förra au pairen. Det är roligt att jobba tillsamnans och tiden går oerhört fort då. Hon åkte hem igår och jag längtar just nu bara till värmen. Och bara för att jag längtar till värmen ska det blir snöstorm ikväll vilket betyder att det troligen blir en snowday imorgon vilket i sin tur betyder att skolan är stängt. JA!?!?! Jag tror det hänt en gång, på min 19 år att skolan har varit sstängd i Sverige p.g.a snö. Ja, men välkommen till USA allihopa. Jag kan inte förstå att det var nästan en månad sedan Ida och Johanna var här. På ett sätt har jag inte ens fattat att de fakttiskt var här men det är väl skit samma. Jag har bildbevis på att de var här men ändå! Ja, roligt var det men tiden gick väldigt fort. Jag vart lite ledsen när de skulle åka hem men så fort de hade åkt ringde jag Amanda och träffade henne. Typ det man får göra, annars överlever men inte alla "hejdå"... Snart ska Amanda åka hem, det är inte roligt alls, vill nästan inte ens prata om det. Men på ett sätt så är det ju ett steg närmare till jag åker hem. Men jag vill absolut inte åka hem nu, vi har lite för många saker att fortfarande upptäcka här för att vilja åka hem nu. Jag ska åka till Florida nästa månad. Vi ville göra en impulsresa till Washington till helgen för jag är ledig på måndag men vi fick inte ihop det med jobb, hund och pengar. En man ringde just nu och sa att det är Snowday imorgon. VA???? Det har ju inte ens kommit någon snö ännu! ÅH, jag blir galen. Inget gym för mig imorgon då! Suck! Ang, impulsresan ja. Nej, men vi får försöka klämma in den i maj kanske. Jag vet i alla fall att jag vill supergärna åka till Canada i mars. Det känns som att man verkligen måste ta vara på tiden för den räcker nästan inte till. På ett sätt hade jag gjort nästan vad som helst för att få komma hem just nu. Jag vill krama mamma, pappa, Elin och Jonathan. Jag vill krama om Malin för henne pratar jag inte så mycket med. Jag vill krama om Adna och säga att allt är som vanligt igen. Jag vill skratta med Anna, Olivia och Emelie, för det var de vi brukade göra. Jag vill reta Karin med alla en miljon saker man kan reta henne med. Jag vill åka upp till Uppsala och överraska Johanna och gratta henne för att hon kom in på Juristprogrammet. Jag vill mysa med Ida vid Sillvik även om det skulle betyda att jag skulle frysa till is så vill jag det. Men nu råkade jag ju vara här... (Jag är väldigt glad att jag är här, just nu är jag bara lite trött, nej, inte trött utan mer uttmattad. Jag behöver en semster. Verkligen. Men det är bara en månad kvar och det kommer nog att gå superfort.) Jag skriver mer senare. Nu ska jag ut och kasta bollar till hunden, trots att det är minusgrader. Jag vill inte, men jag tror han vill. Haha!