Ingen kan ta detta ifrån mig!
Hej! Jag lyssnar på redio det är säkert 30 grader ute men inte så mycket sol. Det är varmt och hur gött som helst, jag klagar inte alls. Jag kände bara att jag verkligen behövde städa mitt rum, det hade verkligen nått botten. Nu har jag plockat ner hela mitt rum och det känns tomt. Jag åker ju inte förrän om några veckor men ja, det kändes bara att göra det nu.
Jag har börjar småopacka lite. Jag ska försöka slänga så mycket som möjligt och ta bort allt för att inte ångra mig i sista sekund. Shoppa det sista måste jag också göra. Tiden här just nu är underbar blandat med att jag helt plötsligt kan börja gråta en helt vanlig dag. Jag är så sjukt ostabil nu. Jag får tårar i ögonen när jag spenderar tid med barnen och vi har de riktigt mysiga stunderna. Det är svårt att beskriva. Jag kan inte förstå att det har gått ett år.
Om människor i Sverige inte hade varit så underbara hade jag aldrig lämnat detta ställe. Jag känner att jag behöver komma ut och resa lite, min sista resa ligger perfekt. I varma helt otroligt hotta JULI. Det kommer bli så roligt, jag har inte riktigt peppat ännu inför resan men det kommer.
Det känns konstigt att min familj var här för två månader sedan! Tiden går så fort. Jag är hemma om mindre än två månader så, men det är inte så att jag går och räknar dagarna. Jag ser sjukt mycket fram emot att komma hem men jag ser inte fram emot att lämna Marblehead och inte heller USA. Inte alls! Ingen får ta illa upp men jag älskar USA. Bara att jag har så mycket underbara vänner hemma som jag vill hem och krama om.
Jag måste tacka alla som har stöttat mig under detta år. Jag vill tacka Ditte, Johanna och Ida som var här och hälsade på. Dessutom vill jag verkligen tacka min underbara mamma som alltid står ut med alla mina samtal. Alla fina mail som jag har fått under året.
Detta året har verkligen gjort mig stark, folk kan skratta åt det om de vill men ja det är sant. Jag har fått så otroligt många fina vänner. När jag åkte och i början av mitt år kände jag mig väldigt svensk numera känner jag mig Europeisk... Det är lite kontigt men sant! Jag har fått flera underbara svenska vänner här som jag vet att jag kommer träffa lite då och då. Jag och Amanda hade sex riktigt roliga månader tillsammans. Ida har varit ett stöd här och verkligen rolig att få lära känna. Victoria och jag har haft det så sjukt roligt och vi kommre ha det helt underbart i helgen eftersom Victoria fyller år idag. GRATTIS!
Jag har min babe i Australien, Jocelyn. Jag saknar henne men det är svårt eftersom hon bor så sjukt långt bort men vi kommer att träffas igen. Det underbara med mina vänner här är att vi har så många minnen tillsammans så jag sitter bara och ler när jag tänker på dem. Det är de jag kommer att göra resten av mitt liv här. Jag bara ler och drömmer mig tillbaka. VI hade ett år, ett jävligt sjukt år här i USA tillsammans och ingen kan ta ifrån mig det. Det låter lite kaxigt och nästan intill själviskt men ingen kan ta ifrån mig detta år. Det var/är mitt år!!!
Jag åkterkommer. Det rinner nästan en tår nedför min kind när jag inser att jag snart ska få komma hem och krama alla!!!
Jag har börjar småopacka lite. Jag ska försöka slänga så mycket som möjligt och ta bort allt för att inte ångra mig i sista sekund. Shoppa det sista måste jag också göra. Tiden här just nu är underbar blandat med att jag helt plötsligt kan börja gråta en helt vanlig dag. Jag är så sjukt ostabil nu. Jag får tårar i ögonen när jag spenderar tid med barnen och vi har de riktigt mysiga stunderna. Det är svårt att beskriva. Jag kan inte förstå att det har gått ett år.
Om människor i Sverige inte hade varit så underbara hade jag aldrig lämnat detta ställe. Jag känner att jag behöver komma ut och resa lite, min sista resa ligger perfekt. I varma helt otroligt hotta JULI. Det kommer bli så roligt, jag har inte riktigt peppat ännu inför resan men det kommer.
Det känns konstigt att min familj var här för två månader sedan! Tiden går så fort. Jag är hemma om mindre än två månader så, men det är inte så att jag går och räknar dagarna. Jag ser sjukt mycket fram emot att komma hem men jag ser inte fram emot att lämna Marblehead och inte heller USA. Inte alls! Ingen får ta illa upp men jag älskar USA. Bara att jag har så mycket underbara vänner hemma som jag vill hem och krama om.
Jag måste tacka alla som har stöttat mig under detta år. Jag vill tacka Ditte, Johanna och Ida som var här och hälsade på. Dessutom vill jag verkligen tacka min underbara mamma som alltid står ut med alla mina samtal. Alla fina mail som jag har fått under året.
Detta året har verkligen gjort mig stark, folk kan skratta åt det om de vill men ja det är sant. Jag har fått så otroligt många fina vänner. När jag åkte och i början av mitt år kände jag mig väldigt svensk numera känner jag mig Europeisk... Det är lite kontigt men sant! Jag har fått flera underbara svenska vänner här som jag vet att jag kommer träffa lite då och då. Jag och Amanda hade sex riktigt roliga månader tillsammans. Ida har varit ett stöd här och verkligen rolig att få lära känna. Victoria och jag har haft det så sjukt roligt och vi kommre ha det helt underbart i helgen eftersom Victoria fyller år idag. GRATTIS!
Jag har min babe i Australien, Jocelyn. Jag saknar henne men det är svårt eftersom hon bor så sjukt långt bort men vi kommer att träffas igen. Det underbara med mina vänner här är att vi har så många minnen tillsammans så jag sitter bara och ler när jag tänker på dem. Det är de jag kommer att göra resten av mitt liv här. Jag bara ler och drömmer mig tillbaka. VI hade ett år, ett jävligt sjukt år här i USA tillsammans och ingen kan ta ifrån mig det. Det låter lite kaxigt och nästan intill själviskt men ingen kan ta ifrån mig detta år. Det var/är mitt år!!!
Jag åkterkommer. Det rinner nästan en tår nedför min kind när jag inser att jag snart ska få komma hem och krama alla!!!
Jag ska ligga vid stranden imorgon hade jag tänkt. Jag har badat varje dag denna veckan. Så underbart skönt!!!
Kommentarer
Trackback
